Att läsa sin egen hund

Sedan vi skaffade Koira har jag kommit på hur viktigt det är att kunna läsa sin hund och veta vad den vill. Allt ifrån signalerna som betyder "matte, jag vill gå ut och kissa" till de som betyder "uäääääh, jag är övertrött, jag måste sova!" är viktiga att kunna tolka rätt. Annars blir det rätt så fel.

Koira har lärt sig säga till när hon vill gå ut och kissa. Iallafall om man sitter i soffan. Men det är inte nåt snällt litet pip eller så. Nej, hon biter, sliter och fightas. Även om det är 10 min sedan vi var ute sedan. Men ja, det är ju bra att hon säger till iallafall.

Nu har jag också förstått att hennes vad jag trodde var raseriutbrott i själva verket är lekinviter. Hon tycker ju att det är svinkul att morra som en fullvuxen hund och bita hårt i skon. Ja visst. Då gäller det som matte eller husse att ha varit förutseende och tagit med en rolig leksak att kampa med.

En liten memo-lapp jag måste komma ihåg är iallafall att inte bara leka med henne utan att köra ryggsäcken (en avslappningsövning för de icke insatta) emellanåt. För gör man inte det, ja då har du en tokig valp som det tar typ en timme att få ner i varv för att sova efteråt. Det fick jag erfara idag...!

Jag gissar att det är ett hundratal andra signaler som jag ännu inte lärt mig läsa från henne än. Men det är ju så - jag ska lära mig henne och hon ska lära sig mig. Det tar tid. Därför är det ju så bra att vi har varandra nära så mycket. Hon tyr sig väldigt mycket till mig iallafall, det är mysigt!